Mina tankar i mt.everest form 

Jag ska försöka med ett nytt tankesätt som jag efter helgen har fått bättre insikter om.
Jag brukar alltid gå och tänka på framtiden och allt som ska göras.
Jag tänker oftast så mycket på allt som ska göras, så tillslut blir inget eller väldigt lite gjort.
Ibland orkar jag inte ta tag i saker fast jag igentligen skulle vilja pga att jag ser hur jobbigt det kommer bli eller skulle kunna bli.
Jag har vetat att det har varit så men inte sett saker och ting klart. Dåligt samvete med mera har varit och förstört. Jag har velat sett hela berget, velat titta på allt som kan hända så att jag inte skadar mig längst vägen, inte trampar snett osv.
Jag har velat sett hela berget för att skydda mig själv.  
Men jag kommer inte ens ur basecamp om jag hela tiden ska vara rädd för varje steg. 

Jag ska från och med nu försöka att inte se hela berget på en och samma gång. Utan i stället ta ett steg i taget. Vilket låter väldigt klyschigt. Men att ta ett steg i taget, och ett steg till, och ett till, för att börja närma mig toppen. Ta ett steg varje dag. Och klättringen får ta hur lång tid som helst. Jag kanske inte ens ser nån topp. Bara en massa moln och dimma. Men vem vet, nån dag kommer jag ut ur dimman för att se toppen. 
Men idag är det ett steg som gäller, Ett enda steg. 

Någon som vet hur det är att ta ett steg i taget och inte stressa i onödan, är vår käre katt. Han verkar ibland inte ha ett bekymmer i hela världen. Och jag kan lära mig ett och annat av honom. 

Tydligen hade 17-åriga Karin några bra visdomsord också. 

Att fokuser på bara en grej när det finns så mycket annat att också kunna fokusera på, har jag svårt för. Den här bilden är rörig och har mycket att titta på men fokuset är bara på ett enda ställe. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-