Just me 

Det var en gång en tjej, liten, rädd och rätt osynlig, men ändå tuff. Ett skal av stål men ett inre kaos. Ständigt på sin vakt, ständigt analyserande, tänkande, ständigt rädd och ständigt glad, ledsen... på samma gång.  
Hon tog på sig utmaningar hela tiden. Sådana som gör en hängande från en klippa, sådana som gör att man släpper taget och faller...faller långt bortom ens kunskap, ens förstånd och ett ständigt famlande i mörker. Ett ständigt famlande som inte verkar ta en någon stans. Ett mindre graciöst fall. Och en ännu mindre graciös landning... men ändå. 
Jag är tjejen som inte kan landa. Jag är ständigt på jakt efter nästa fall. Nästa utmaning och nästa misstag.
Jag är tjejen med en ständig storm av tankar på livet, på framtiden, på det som varit.,
på det som kommer.
Det är vad som gör mig till mig och ibland kan det bli för mycket men oftast inte! 
Hej, mitt nam är Karin. 
Jag är allt annat än nån annan. 
Ni ser mig som glad, harmonisk, lugn..
Men jag känner mig oftast som en arg storm som plöjer fram... 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-