Botorp 

Det här är min mormor. Igår, måndag, åkte vi ut till hennes barndomshem i Botorp, några kilometer utanför Karlstad. Solen sken, det var flera minusgrader och snön låg som ett svagt täcke över gårdarna. Vägen genom Botorp var dålig och det blev en guppig resa genom byn. För detta kändes verkligen som en liten by, det var bara affären som fattades, nerlagd någon gång som de allra flesta by-affärer. Vi parkerade bilen framför en lada, inte mindre än ladan som tillhörde mormors barndomshem. Den lilla gården låg uppe på en kulle med utsikt över resten av gårdarna. Det syntes att det en gång hade varit ett ståtligt hus med mycket liv, barn som sprang och lekte i snön, vuxna som arbetade, mjölkade kor eller tog ut hästen. Ladugården som vi parkerade bredvid hade sett bättre dagar och lutade lite både inåt och ut. Redskapen stog fortfarnade kvar i "garaget" och det var nästan som om det fortfarande var någon som använde grejerna. Och fårhoppningsvis så får gården ett nytt slående hjärta snart. Kanske en ny familj med både barn och djur flyttar in och skapar liv och rörelse. Generation efter generation. 

Ladugården som hade sett bättre dagar. En gång fanns det både kor, grisar och en häst i den. 

Huset som mormor bodde i som barn och tonåring. Just nu höll taket på att läggas om. 

Ut mot vägen där vi tog i liten promenad. Vissa av barnbarnen till mormors föräldrar har hus längst vägen. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-